hastskolanlillefot.blogg.se

Jag har den fasta och bestämda åsikten att ingen häst gör något utan att det finns en anledning bakom det. Kanske en händelse i det förflutna, kanske din energinivå gör hästen osäker, kanske den har ont och så vidare. Det finns alltid en orsak, en anledning, till att hästen gör något som vi kallar "dumt". Om vi inte lyssnar på de första signalerna hästen ger oss, så kommer den prata högre och högre tills den skriker i ren desperation. Thats it, liksom. Men i kväll höll jag på att ändra uppfattning om detta.

 

Det har varit clinic på Ekeskogs i helgen och några av deltagarna har då haft sina hästar här. I dag var clinicen slut och det var dags att åka hem. När jag gick för att träna Russel så såg jag att en av deltagarna försökte lasta sin häst. Jag fortsatte in i ridhuset och började försöka få ner Russel på jorden igen och efter nästan en timme så fick träningen för i dag räcka. När jag kommer ut igen så försöker kvinnan ännu få på sin häst på transporten, men tålamodet börjar sina. Jag kollade en liten stund och erbjöd sen min hjälp. Förklarade att jag jobbade med positiv förstärkning, använde mat som belöning och extra motivation och frågade om jag fick ta över hästen och försöka få på den på transporten. 20-30 minuter senare stod hästen lugnt, fint och nöjt ätandes hö inne i transporten, så mitt första försök till att hjälpa någon annan med problemen med sin häst gick över förväntan! Jag vet inte om jag eller hästägaren var gladast;)

 

På väg ion i transporten gjorde hästen dock något väldigt intressant, det som nästan fick min världsbild att förändras. Hon tog något steg upp på rampen med frambenen och jag la ett litet tryck i grimman samtidigt som jag pratade uppmuntrande med henne. Hästen står kvar helt stilla utan en skymt av osäkerhet eller rädsla i ansiktet och fipplar med det sträckta grimskaftet, helt oberörd. Jag blev helt ställd, var detta verkligen en häst som utförde ett beteende "bara för att"? Fortsatte grubbla på detta en bra stund efteråt innan jag kom fram till något som kan vara en förklaring.

 

Precis som denna häst är även jag introvert. När det blir för mycket press på mig så klarar jag inte av att hantera det till slut och söker skydd genom att gömma mig på något sätt. Ett vanligt sätt för mig att gömma mig på när jag blir osäker eller pressad är att jag börjar hålla på med mobilen. Utåt ser jag helt lugn och oberörd ut, men ett ord fel kan få mig att explodera. Kan det vara detta hästen gjorde? Att hon stängde av för den verkliga uppgiften och började fippla med grimskaftet istället. Kanske, kanske inte. Men det är en teori och det verkar inte som att jag behöver ändra min uppfattning om hästar helt;) Något som stärker min teori är att när jag försökte lägga på mer press så syntes direkt osäkerhet i ansiktsuttrycket.

 

Jag hoppas innerligt jag får chansen att hjälpa fler personer med deras hästar!