15:51:46
Russel- Session 1
En sak som gör mig så himla glad är när jag kommer tillbaka efter en paus, inser att varje dag har någon varit inne och kikat på bloggen och när jag publicerat det nya inlägget får jag nästan besöksrekord av er läsare! Superkul att det är så uppskattat!
I dag tänkte jag äntligen publicera videorna från när Sonila pratade med Russel för ett tag sen och skriva lite tankar till det. Den första videon var ett litet "projekt". Sonila följer sin livsväg med att sprida djurkommunikation och hur det går till, detta är ett av sätten hon valde att sprida det på. Om ni klickar er 21 minuter in i klippet så börjar det med mig och Russel då.
Ja, han är verkligen lite rolig min pojke;) Börjar med att fråga varför detta var nödvändigt:'D Jo, för att matte vill det. Det är fullt förståeligt att han är glad över kastrationen, innan gick han helt ensam under ett par år medan han nu har fått gå både tillsammans med andra hästar och bredvid andra hästar, beroende på hur möjligheterna har sett ut.
Som Sonila förklarar senare så berättar han väldigt mycket om vem han är i början, jag skall veta att det verkligen är han. Och ja, han är väldigt bufflig, haha;) Han är expert på att spänna upp bogarna och så går han och trycker undan en. Han säger att han inte menar något illa med det och ibland tror jag inte ens han är medveten om att han gör det. Men det är något störande och jag är glad över att han trots allt är så liten.
Russel ääääälskar att showa! Seriöst, ni skulle se honom när han har publik i ridhuset. Han flemar (sitt favorittrick just nu), jobbar perfekt genom kroppen, går enligt skolboken och i pauserna ser han till att det blir totalt omöjligt att tappa fokus från honom. Angående hoppningen så innan denna kommunikationen hade jag hoppat endast ett fåtal gånger med honom. Vi satte upp några låga hinder ute på en åker och jag fick börja med att lära honom att han skulle ta sig över dem;) Han hade inte en aning om vad hoppning var när jag började med honom.
Innan denna kommunikationen hade jag skrivit till Sonila att vi ibland har problem med vår kommunikation och det blir mycket frustration ibland. När Russel ber om ursäkt för sitt beteende, herregud så nära att tårarna började rinna med en gång! Min älskade, finaste lilla ponny<3 Han har så mycket som händer i sitt huvud. Han har sina hingstbeteenden, han måste hålla koll, han blir ivrig, bufflig, tänker sig inte för, får inte plats att vara häst i denna människovärld ibland. Jag vill be om ursäkt till honom för alla gånger jag inte lyckas, men så ber han om ursäkt till mig<3
De konstiga beteenden han hade visade sig bero på styngflugelarver i munnen och tänder som var felslipade. Han hade även styngflugelarver i magen. Kommer jag ihåg kan jag skriva ett längre inlägg om detta. De felslipade tänderna kan ha skapat spänningar långt upp i käken, så även på en sån bit hade Sonila rätt;)
Ni kan tro min förvåning när han meddelar att han gärna vill ha ett stångbett! Och det kommer jag testa på honom. Jag är för bettlöst för mina hästars bästa, men vill han hellre ha bett så är det helt fine för mig.
Sonila hade en till session med Russel, en privat, och även den kommer snart upp här.