15:51:03
Tankebomb
Nu finns det till slut en stund för skrivande igen. Efter en hektisk period börjar jag hitta tillbaka till mig själv, till vem jag verkligen är. Det har sina fördelar, jag har slutat tänka på att arbetet ska gå fort och vara effektivt och jag har till slut slutat tänka på prestation i träningen med Russel. Jag fick en period då jag fortsatte att pressa oss fastän ingen av oss var redo för utveckling, men det slutade i pannkaka på vissa bitar. Det är nu max 17 dagar kvar på praktiken, sen är det slut. Finito. Over. Aldrig mer. Precis, aldrig mer. För det här är inte jag. Under hela mitt liv har jag mer eller mindre varit tvungen att arbeta med kroppen för att kunna ha djur. Dessutom har det varit rutiner. Du vet, när man gör precis samma sak varje dag. För det tillhör ju. Dagliga rutiner, tungt arbete, tidiga morgnar, sena kvällar. Nej, nu vill jag inte göra det här något mer. I fortsättningen skall jag sträva efter att göra allt arbete kring djuren så smidigt som möjligt! För det är inte jag som varje dag skall spendera timmar med rengöring, fodring, vattning med mera. Däremot är det jag som gärna tillbringar timmar ute i skog och mark med mina fyrbenta, leker, busar, myser, tänker, upptäcker, utforskar och utvecklas.
Tiden på Ekeskogs har verkligen satt mig på prov på vissa bitar, det har utvecklat mig enormt, jag har lärt mig massor om mig själv och om andra saker, min och Russels utveckling har varit otrolig, jag har haft så många möten med olika personer och mestadels mått så himla bra! Jag har hittat en helt annan harmon i mig själv och har hittat nya sätt att tänka och kommunicera på som gjort saker så mycket enklare. Nu är det dags att gå vidare från detta. Jag kommer fortsätta utbilda mig inom den akademiska ridkonsten, kommer träna för fler olika instruktörer och jag vill fortsätta utvecklas inom detta. Det finns mycket mer att lära! Men nu är det tid för annat. Min träning med hästarna börjar allt mer sammansflätas med min dröm om att bli djurkommunikatör. Jag har tänkt att jag efter denna perioden skulle börja studera klickerträning, inlärningsmetoder och främst positiv förstärkning allt mer. Men det kanske inte är det som jag behöver just nu. Lina Zacha med sin autentiska hästträning dyker upp allt oftare och känns allt mer rätt. Mitt mål är ju att komma dit till slut, att släppa alla krav och ha en ren kommunikation. För ett tag sen när jag gick och klurade på detta med djurkommunikation och varför jag inte får det att fungera fick jag en sån uppenbar känsla inom mig, jag måste ju börja lyssna mer innan jag kan kommunicera. Det går inte att föra en kommunikation om man bara talar, jag måste lyssna också. Jag märker att de hästar som kommer in i mitt liv för mig in på detta spår också. Russel som jag i ridningen märkt att han slår över till extrovert och exploderar om jag inte lyssnar på hans svar. Ásta som är på väg in i mitt liv, en häst som jag verkligen kommer få lära mig att lyssna på och följa med ut i hennes vilda värld. Bella som totalt vägrar att jag skall lära henne något, berätta något för henne. Jag måste bara lyssna, ta in och utvecklas.
Tankarna snurrar för fullt och jag märker att det finns mycket som vill ut;) Jag funderar en del på framtiden med Russel, vad som kommer hända. Jag behöver miljöträna honom. Punkt slut, haha;) Då han alltid varit så trygg, säker och okomplicerad har jag inte brytt mig så mycket om den biten, men jag börjar inse att jag måste utsätta honom och mig för lite konstiga, galna saker. Nu har vi varit ridhusråttor för länge, nu måste vi ut och hitta på bus igen! Jag har en dröm om att jag skall hitta en väg att använda hans maffiga, stolta hingstighet till något slående vackert! Russel är en häst som skall synas, det känner jag på mig. I ett samtal med en djurkommunikatör för ett tag sen berättade han bland annat att hans uppgift i livet är att få folk att stanna upp och vara i nuet. Jag vill ta med honom ut, jag vill att andra skall få en del av det. Han innehåller så mycket, jag måste bara hitta knapparna för att få fram det och använda energierna rätt! Vi får se vad 2016 bjuder på, men jag vill att han skall få visa upp sig. Han älskar ju det;)
Jag har så mycket mer att berätta och få ur mig, planer, tankar, funderingar. Men det får räcka för den här gången. Nu ska jag fylla mig med energi och positivitet så hästarna får komma in och får mat:)
