21:38:15
Djurkommunikation - Tusse
För ett tag sen vann jag en tävling i Sonjas grupp och valde att hon skulle kommunicera med ett avlidet djur, min älskade Tusse. Har nu börjat förstå att det är ungefär samma sak att kommunicera med levande djur som med döda. Får se när jag vågar mig på att testa;) Detta berätta Tusse:
"Jag är en stor vacker själ, jag tror Bea kände det i mitt liv. Jag hinner tänka på om han kommer tillbaka. Vill hon det? Frågar han. Behöver hon det? Kommer nästa fråga sen går han över och pratar om Russel – visar en stor själ och att han e vad du behöver. Jag är en kattsjäl likväl som nåt annat sager han jag är connected med russel. Jag hade ett bra liv (han visar sig i ett kök där han stryker mot någons ben, jamar och tittar upp och får gehör då han ber om mat) Jag ser hur hans själ lyste långt över kroppens gränser. Jag var där för att lära och nu har andra tagit vid. Ni människor har så mycket att lära och du är på rätt spår med det du lär ut. Du har fattat människans storhet och även vad som begränsar er, vad som gick fel. Vänd trenden. (ja vad tror du att jag gör -kissekatten? ;) ) Jaja ok jag tar det- humor e bra. Säger han något förnärmat ;)
Jag är med Bea. Jag finns i skuggorna, i ögonvrån och i drömmarna. Jag väntar på att hon ska se mig ordentligt för då tar jag vid i lärandet igen. Jag kommer inte tillbaka i fysisk form då jag redan är med genom hästen och jag väntar på att hon ska komma in i min dimension och se mig här i sin fysika form hon har idag. Hon kommer att lära sig mycket och i sin tur visa andra och lära ut – hon har lååång tid kvar och hon kommer förvalta det väl bara insikterna trillar in."
Jag är med Bea. Jag finns i skuggorna, i ögonvrån och i drömmarna. Jag väntar på att hon ska se mig ordentligt för då tar jag vid i lärandet igen. Jag kommer inte tillbaka i fysisk form då jag redan är med genom hästen och jag väntar på att hon ska komma in i min dimension och se mig här i sin fysika form hon har idag. Hon kommer att lära sig mycket och i sin tur visa andra och lära ut – hon har lååång tid kvar och hon kommer förvalta det väl bara insikterna trillar in."
Det verkar som att jag omges av djur med stora själar... Tristans som är enorm, Russels är stor, Tusses är stor. Men jag älskar det, helt underbart med deras visdom. Och visst kände jag av hans själ, man visste när han fanns i rummet. Han var helt otrolig, och jag behövde honom verkligen. Han visste precis vad jag behövde och han gav mig ett sånt lugn. Ja, jag vill hemskt gärna att han skall komma tillbaka. Men samtidigt är jag så van vid att djur kommer och går, se det är okej att han vandrat vidare. I kväll har jag sett honom två gånger, bara för en kort stund, en mörk skugga av en nästan svart katt.
Hur han har kontakt med Russel vet jag inte, däremot så känner jag igen honom i Tristan. Haha, kan inte låta bli att jag skrattar åt att han blir förnärmad. Han gör inte humor;) Och han är definitivt inte en "kissekatt", haha. Jag var nog den enda som kunde kalla honom Korven eller Tjockiskorven utan att han tyckte det var konstigt eller så.
I kväll är andra gången jag ser honom och är helt medveten om hans närvaro. Nu när jag läser det från sessionen igen och inser att det kanske är dags att lära igen kan jag inte låta bli att bli nervös. Vad förväntas av mig nu? Vad skall jag lära? Nu när jag tänker på honom får jag kontakt och jag ser att han tittar på mig, söker kontakt. Min finaste katt <3
Just look at him! När jag ser den här bilden ser jag det Sonja ser, själen som är för stor för hans kropp.