21:21:08
Du vet den där känslan...
... när du har ett problem som verkligen hindrar dig från att utvecklas eller göra det du vill göra. Du försöker lösa problemet själv, du söker hjälp efter det på olika vis. Men ingenting hjälper! Och du fortsätter bara fråga dig, vad tusan är det för fel? Den hjälp och de svar du får förvärrar problemet. Men så helt plötsligt dyker det upp något som är ett väldigt troligt svar på problemet. Just den känslan, när du vill gråta av lättnad och glädje och känner sån tacksamhet!
Just den känslan fick jag uppleva i förrgår. Som ni redan vet så har jag stora problem med Russel när vi möter andra hästar, han vill slåss om han möter en valack/hingst och han vill betäcka varenda sto han möter. Dessutom om jag råkar korrigera för att jag blir så trött på honom i de situationerna eller om jag i andra situationer sätter för hög press så kryper han ihop och blir skiträdd med en gång. Det ger väldigt kraftigt gensvar!
Men vad tusan gör man åt det? Och vad tusan gör jag med honom när han blir en bufflig, jobbig hingst? Det skrev jag och bad om hjälp med i förrgår och efter att Russel la sig i samtalet med en av personerna så klarade vi upp en hel del. Russel är troligtvis kraftigt traumatiserad efter ett hingstslagsmål där han fick ena kulan uppsparkad och att jag har haft noll tålamod med honom ibland när han är hingstig har inte gjort det bättre.
Men nu, äntligen, vet vi anledningen bakom hans beteenden och jag kommer få hjälp med att jobba med det!
#2:
Jisses vad jag känner igen mig i den känslan! Min erfarenhet är också att svaret oftast inte finns någon annanstans. Det spelar ingen roll hur mycket man letar och söker, lösningen kommer när den kommer och då känns det ibland som att allt faller på plats av sig själv!