16:11:52
Nu är det tryggt
I morse när mamma kom ut så fick vi vårt bästa glädjebesked vi kan få från hästarna. Allihopa, även Russel, låg ner och vilade. Då känns det bra i hjärtat! När Russel, som tar sin uppgift som vakt och beskyddare på största ansvar, har ro att lägga sig ner är det riktigt, riktigt bra.
Jag åkte på något ordentligt igår och efter ett par nödvändiga möten stupade jag hemma med migrän, förkylning, magsjuka och en värk i korsryggen lika kraftig som när jag hade inflammationen där. Jag gjorde i mycket den kvällen förutom att ha väldigt ont eller sova. Oftast har jag turen att bara vara allvarligt sjuk en dag så i dag var jag på fötterna igen. Jag skulle bara ut och ge hästarna frukost, det blev visst 3-4 timmar ute hos dem;) Borstade genom dem, tränade på lite bra beteenden under tiden (Russel ska stå stilla, Jessie behöver sänka huvudet så jag når). Passade även på att fila lite på Ástas hovar. De på Alvaret hade bedömt att hovarna inte behövde fixas så de är väldigt långa... Nåja, bara att ta lite i taget tills de går tillbaka till normal form.
Efter det så tog jag en häst i taget och tränade i rundcorallen. Tränade följa John och exprimenterade lite med en boll med alla tre. Ásta och Jessie stötte på bollen för första gången så där blev det targetträning (bollen är typ halva storleken av en fotboll) och med Jessie kunde jag börja utveckla det till att hon skulle greja med bollen när den låg på marken. Precis när jag skulle avsluta tar hon tag och lyfter upp den, haha;) Precis vad jag ville få fram under hela tiden. Russel har jag tidigare börjat lära in apport och han älskar bollen. I dag blev det fokus på att jag skall ta den innan han släpper. Får träna mer på det!
