hastskolanlillefot.blogg.se

Äntligen kan jag skriva om detta "från andra sidan". För första gången tänker jag inte skriva om när någon annan har pratat med mina djur, utan nu tänker jag faktiskt berätta om mitt första samtal med en annan persons djur!:)

 

Medan jag går Sonjas kurs om djurkommunikation har jag försökt prata med lite olika djur, inte bara det där vanliga vardagliga pratet, utan även att kunna föra ett samtal. Med Tristan har jag fått lite kontakt innan tvivlet tog överhanden, med Russel har jag kommit så långt att jag kan hälsa på honom men sen tar tvivlet över. Berättade om detta för Sonja och får till svar att hon kommer skicka en bild. En stund efter kommer ett meddelande med vad jag skall göra när jag fått bilden och att han heter Sintro. Strax efter får jag en bild på en fjording - och jag får panik! Hur in i helskotta skall jag kunna klara av det här? Övertalade mig till slut att jag kan och när jag började känna glädje över denna möjlighet så hälsade jag på honom. Ingenting hände. Precis innan tvivlet skulle ta överhanden kommer en våg av lyckliga och bra känslor. Glädjeyra, omtanke, ömsinthet och kärlek lyckas jag snappa upp. Kan ni tro min glädje när Sonja skriver till svar att det var precis detta han skicka? (Skrev med Sonja på chatten under samtalet med Sintro för att få lite vägledning).

 

Det som hade hänt där var att Sintro kände en liten barriär när han ville prata (jag känner den också och försöker jobba med den) och han skickade då kärlek istället. "hon försöker o jag försöker hjälpa sa han ;) såg som en väldigt tunn dimridå precis innan du nådde fram".

 

När jag hade hämtat mig en stund från skratt, tårar och andra överväldigande känslor fortsatte jag. Sintro hade sagt till Sonja att jag glömde presentera mig, så jag tog kontakt och berättade om vem jag är, om gården och om Russel. Jag försökte få svar men det känns som en blockering i energin i pannan på mig och tog helt stopp. "jodå säger han - det kommer. han säger tack. han säger att du är riktigt nära o bara du slappnar av så kommer det. nu e det lite vilja i vägen och att du försöker höra ist för att uppfatta det självklara svaret."

 

 

Jag fick lite tips på hur jag ska göra för att inte viljan skall ta överhanden och så skall jag testa igen, troligtvs i kväll. När jag avslutade och tackade för kommunikationen så kände jag plötsligt en stor glädje sprida sig inom mig och uppfattade att det inte var min egen känsla, det var Sintro som skickade det.

 

Något som slog mig under samtalet var hur lätt det var! Okej, blockeringen var där och jag ville lite för mycket, men i övrigt gick det så lätt. Det var som att tänka eller andas, det bara kom. Nu ska jag fortsätta prata med djuren här hemma, träna på att slappna av och att bara låta det komma!:) Och så ska jag prata mer med Sintro<3