08:53:00
Tankar om inridning och inkörning
Något jag grubblar på väldigt mycket just nu är detta med inridning och inkörning. Vilket ska jag ta först? Är han redo? Är jag redo? Är vi redo? Funkar utrustningen? Vad händer om han exploderar? Risker vid ridning/körning? I går kväll hade jag nästan bestämt mig för att ta upp inridningen i dag igen, men när jag kom ut och fick se hur höga styltor han fått gav jag upp det. Inridningen får bli när snön försvunnit.
Senaste gången jag red så åkte jag av två gånger för att Russel exploderade och sen dess har jag blivit rädd och Russel har blivit osäker. Senaste gången jag försökte sitta upp såg jag till att fort glida ner igen, hela ryggen skakade. Jag försöker komma ihåg att det var när det var brunstiga ston och okända valacker i närheten och att han är tryggare hemma. När jag åker av är det inte nog att han blir rädd för något innan, han blir ju så jäkla rädd när jag ramlar av också. Jag hade ett långt pepptalk med mig själv igår och bestämde mig till slut för att ja, jag kommer snart ta upp inridningen igen. Hur snart? Det får vi se. Som person är jag osäker med ett stort kontrollbehov, men på något sätt behöver jag komma förbi det och åtminstone släppa på kontrollen och kraven. Saker behöver inte vara perfekt och vi har inte bråttom. Min känsla säger att om jag och Russel tar det lugnt med inridningen samtidigt som vi miljötränar mer kommer det funka. Och denna gång kommer jag rida med sadel för att försöka minska antalet gånger jag åker av;)
I dag när jag läste Alexandras blogg hittade jag en mening som kändes så rätt och bra. "Hon har börjat leka med tanken att jag ska upp på ryggen nu, men än behöver hon växa och mentalt landa." Det kanske är så med mig och Russel också? Att vi kände oss redo för inridningen förut, men att han inte är helt mogen för det än?
Just nu lägger vi vårt fokus på tömkörningen. Dels för att jag inte fått hem min kapson, dels för att bygga upp en tillit och så måste jag göra något för att han skall få komma ut och röra på sig och senare kunna motioneras mer. Men självklart även för att vi älskar detta! Kruxet där är att jag egentligen inte har någon sele som funkar. Just nu använder jag en travsele där bröstan gick sönder i en olycka och däckeln trycker på musklerna på sidorna av ryggraden... Så jag måste skaffa en ny sele. Eftersom han senare kommer användas i skogen bland annat så kom jag till slut fram till att det får bli en loksele med en gång. Hur tusan jag nu ska ha råd med det:p
Min plan är att Russel skall bli både ridhäst och körhäst. Men vägen dit var visst längre än jag trodde och vi lyckas gå ner i de flesta fallgroparna. Jag försöker att lägga mitt fokus på inkörningen, även om vi inte har en bra sele så får inridning bli ett senare projekt.
