hastskolanlillefot.blogg.se

Jag är lycklig nog över att äntligen ha fått en pojkvän som är uppriktigt hästintresserad vilket leder till en massa spännande samtal och frågor. Han har en relativt kort hästbakgrund med erfarenheter från mongolerna och deras hästhållning samt den typiska, svenska hästhållningen. Sen han träffade mig har han fått lära om. Jag gör mitt bästa att försöka visa honom en relation till hästar där man ser hästen likvärdig en själv, även om jag ibland tycker hästarna är bättre än mig och envist hävdar att de är mina lärare och vägvisare. Som tur är har han nappat på detta och vill lära sig MER, MER, MER! Trots att vi varit ihop i flera månader hade han i dag sin andra "riktiga" lektion och Russel fick vara lärare. Vi repeterade och utvecklade ledövningarna från förra gången och kom återigen in på detta med attityden och inställningen mot hästen, ett väldigt spännande ämne. Även något som Russel är väldigt bra på att lära ut om då han kan ha starka åsikter inom ämnet;)

 

Jag försöker bygga upp en relation till mina hästar där båda parter skall tycka det är roligt, trevligt och utvecklande att umgås. Jag tycker det är positivt att mina hästar har åsikter och kommer med idéer, frågor och åsikter om det vi gör och jag försöker efter bästa förmåga möta dem. Men jag vill också att mina hästar skall ha ett gott uppförande. Russel får absolut lov att säga till om något är skittråkigt eller om personen som leder honom är för osäker eller otydlig, men han skall inte säga ifrån genom att bita exempelvis bita efter personen. Då säger jag direkt ifrån att det inte är okej samtidigt som jag ber personen bli tydligare då det oftast är det Russel har åsikter om. När jag diskuterade detta med en kompis förklarade jag det genom att mina djur skall ha en fri vilja, men de ska också ha ett gott uppförande. Jag vill inte att de biter, knuffar eller tigger hela tiden utan de skall respektera mig på samma sätt som jag respekterar dem, även om man ibland glömmer sig och gör misstag.

 

Men hur får man då fram en balans på detta? Och hur gör man för att inte bli dominant? Russel och de flesta andra hästar önskar av oss människor att vi är tydliga. Jag tror inte på att man alltid behöver vara konsekvent, men att man alltid skall vara tydlig med vad man menar för stunden. Hur är jag när jag är tydlig? Gör jag det klart för hästen att jag är ledaren, jag bestämmer och den skall följa mig? Nej, för mig är det inte det som det handlar om. För mig handlar tydlighet om att jag har en klar bild i huvudet av vad jag önskar göra eller önskar att hästen gör, att jag riktar min energi på rätt sätt och använder hjälperna på rätt sätt.

 

Till exempel när jag ber Russel gå framåt och den utrustning jag har på honom är grimma och grimskaft. Jag börjar med att visa vad som är mitt utrymme genom att tänka mig att den bubblan som finns omkring mig hårdnar lite, det blir tjockare vägg att ta sig igenom. Detta kanske jag behöver förydliga med mina händer eller kroppsspråket på något annat vis. Sen ber jag honom gå framåt med att smacka två gånger. Kanske att jag behöver visa riktning eller förtydliga genom att lägga ett litet tryck i grimman framåt. Samtidigt som jag gör detta riktar jag min energi och fokus framåt, kanske flyttar min tyngdpunkt lite framåt. Hela jag, inklusive energi, fokus, hjälper och tankar, är på väg framåt och jag tvivlar inte på om det verkligen är framåt vi skall. Detta är tydlighet för mig. Om Russel då buffar lite eller går emot trycket? Då frågade han om vi verkligen var på väg framåt och jag bekräftar genom att exempelvis markera mitt utrymme igen att jo, vi är på väg framåt. Så fort han börjar gå släpper jag allt tryck, följer med och berömmer.

 

I denna diskussion som kanske uppstår försöker jag undvika att blanda i irritation, tvivel, frustration, dominans eller något liknande. Istället gör jag det hela så naturligt och enkelt som möjligt. Om du tänker dig ett barn som frågar "Finns det verkligen älgar i skogen?" "Ja, det gör det." svarar du. Hästen frågar "Skall vi verkligen gå framåt?" "Jo, nu är det dags att gå framåt." Lika lugnt och självklart, samtidigt som jag ger plats för eventuella fler frågor. 

 

Vissa hästar kanske fortsätter genom att berätta "Nej, jag är för osäker för att klara av att gå framåt just nu." Då behöver jag finnas där som ett stöd och peppa och uppmuntra hästen, eller kanske släppa kraven helt och vara nöjd med att vi bara kan stå där, tills hästen utvecklats till att kunna gå vidare.

 

Så för mig är det en fråga om attityd och inställning till hästen och till momentet vi skall utföra. Samtidigt som jag vill motivera och kunna be om saker behöver jag vara öppen för att ta in den information hästen ger mig. Kommunikationen skall vara från två håll:)