19:29:26
När man bjuder upp till ridning
Nu blev det lite tyst här på bloggen, jag har fullt upp med boken, Hästresan som börjar i morgon, påskfirande och en massa annat. Så bloggen blev tyvärr försummad. Men nu måste jag skriva och berätta vad som hänt! Mina pållar gör nämligen stora framsteg<3
I tisdags var vår praoelev hos oss och jobbade. Hon är hästtjej så självklart blir det massor av tid ute hos hästarna. Denna gång jobbad vi lite ar med Russel som en utveckling av de basic ledövningarna vi gjort tidigare. Russel var pigg, men riktigt fin! Som avslut longerade jag lite och fick fram en helt okej trav och en bra öppna i ena varvet. Hedda, vår prao, missade dock öppnan så jag skulle visa igen. Då sätter Russel av i galopp!:D Eftersom han typ aldrig galopperar hänger jag glatt på och vi galopper tillsammans, på en volt, i samma takt och tempo<3 För första gången! Wow, det var magiskt! Min fina, älskade ponny, han tar mig till stjärnorna och långt förbi!
Ola har varit hemma och firat påsken här och vi gav oss iväg på en promenad med hästarna i fredags. Jag gick mestadels med Russel och Ásta. GÅr och tänker och funderar lite, tänker vad mysigt det vore att hoppa upp på Ástas rygg. Vad tror ni att hon gör?! Jo, hon tvärnitar med ryggen precis bredvid mig och bjuder mig att sitta upp!:D Känslan att denna häst som absolut inte ville vara hos oss i början nu bjuder upp mig på ryggen, alltså wow!:D Sån lycka! Allting går bara man ger det lite tid, det har vi verkligen bevisat nu. Jag tackade dock nej till att sitta upp då, även om hon frågade flera gånger efteråt också. Däremot satt jag upp igår en stund barbacka. Jäklar vad fort hon rör sig!;) Man funderar ju på om hon skrittar eller töltar´:p Efter några meter tog det tvärstopp. Jag testade olika grejer, men icke. Frågade Sonja om vart startknappen var och får bland annat till svar "Ride her like you stole her!", haha det känns verkligen som Ásta;) Så nästa gång ska jag vara lite beredd på att vara wild and crazy, hoppa upp, släppa alla spänningar och bara gå;) Man kan ju hoppas i alla fall!
Hur går det med Jessie då? Ola hade ett leende som nästan gick förbi båda öronen när han fick upp henne i trav under vår promenad! Än så länge behöver hon draghjälp för att riktigt komma i gång, men har en känsa av att det snart släpper. Hon har sin favoritlek i hagen nu då hon gärna följer efter en och tydligt visar mot de andra hästarna att det är hennes tur att ha all uppmärksamhet!;) Hon har en lite jäklig och kaxig sida hon med, tro det eller ej!
