hastskolanlillefot.blogg.se

2016-03-11
10:52:06

Böjning och ställning

Satt och skrev lite till boken (har fått för mig att börja skriva på ett par böcker) i går och skrev då om böjning och ställning bland annat, tänkte att det var så viktiga saker att veta om så jag delar det här med en gång!

Böjning
När en häst böjer sig så gör den det runt ryttarens inre skänkel, vilket den gör på alla runda spår så som serpentinbågar, volter eller vid hörnpasseringar. Ryggraden och kroppen skall då vara formad efter spåret från huvud till svans. Att hästen böjer sig är nödvändigt för att kunna hålla balansen och det är dessutom väldigt bra stretching för sidorna. Dock är det svårt och tungt för hästen att böja sig, speciellt på små volter, på grund av anatomin. Hästens hals och svans är relativt böjbara, medan ryggen och bröstkorgen knappt har någon förmåga för böjning alls. Speciellt ländryggen kan inte böjas på grund av hur kotorna ledar mot varandra och mot korsbenet.

Hästen böjer sig genom att:
Den största böjningen sker i halsen där halsryggraden och bröstryggraden möts. Om hästen böjer för mycket i halsen så faller bakdelen istället ut.
En liten del av böjningen sker längsmed bröstryggraden, där är hästen som mest böjlig mellan 12 och 13 kotan. Böjningen längs denna del sker genom ett tryck av ryttarens underskänkel mot en reflexpunkt. När den stimuleras blir det en lätt vridning av revbenen samt en böjning bort från trycket. Om båda sidors reflexpunkt stimuleras samtidigt så höjs bröstkorgen.
Muskelgrupper dras samman för att böja leder, halsen eller bröstkorgen. Antagonistmusklerna (motsvarande muskler på andra sidan) slappnar av eller sträcks för att släppa igenom böjningen. Om det är spänningar i någon muskel påverkas förmågan till böjning. Är det spänningar på vänster sida blir det svårare att böja till höger och tvärtom.
Revbenen fäster mot bröstkorgen med hjälp av synovialleder konstruerade så att bröstkorgen vidgas med ett par cenimeter när hästen andas. Rörelsen i ett revben påverkar övriga revben. Synoviallederna gör även att bröstkorgen kan vridas. Exempelvis när inner bak trampar under hästen så böjs halsen och resten av kroppen inåt. Då trycks insidans revben ihop medan utsidans revben buktar utåt.
Svansen följer böjningen.
Bogbladen kan glida oberoende av varandra vilket gör att ett bogblad kan glida mer än det andra. När inner framben sätts ner kommer ytter bog höjas samt att den glider fram och buktar utåt. När du kollar efter rätt bröstkorgsrotation eller att du rider lätt på rätt steg är det denna rörelse du kollar efter.
Den upphängningsanordning som frambenen har gör att bröstkorgen kan vrida sig och röra sig uppåt, nedåt, framåt eller bakåt inom ramen av vad frambenens benpelare tillåter.
Frambenen och bakbenen förs in mot eller ut från kroppens mitt.

När man pratar om böjning pratar man ofta också om ställning. Leden mellan nackbandet och första halskotan (atlas) kallas för atlanto-occipitalled. Det är en gångjärnsled som tillåter nickande rörelser. När nosen är i lodplanet och denna led är böjd så tillåts en liten rörelse i sidled, det är detta vi kallar ställning. Om huvudet är höjt och leden är sträckt är det omöjligt att få ställning.

Leden mellan atlas och axis heter atlanto-axialled och är en vridled som tillåter vridande rörelser och att hästen skakar på huvudet.

Båda dessa leder kan du känna på dig djälv genom att sätta figrarna mellan de första kotornani nacken. Tänk på att känna vilken rörelse som är vart.
Russel i början av vår utbildning inom AR. ANledningen till varför han var så extremt smal var för att han sprang nästan konstant i hagen första tiden på Ekeskogs.