hastskolanlillefot.blogg.se

2016-12-11
18:43:00

Vad händer när jag dör?

Det är en fråga vi alla nog ställt flera gånger. Jag kan inte säga att jag har rätt svar på det, men jag kan dela med mig av det svar djuren ger på det. I mitt arbete som djurkommunikatör har det på senaste tiden blivit väldigt många gamla eller avlidna djur jag pratat med. De pratar allihop om samma sak; Reinkarnation. För djuren är det helt självklart att själen lever vidare när kroppen inte längre fungerar. Själen går in i ljuset, blir ett med energin som finns överallt omkring oss och även i oss. Där är energin kvar tills det är dags för den att få en ny gestalt.

Den bild jag har av ”Ljuset” är otroligt likt universums mitt, sen sträcker sig själarna utåt. Precis som det gör i vårt universum!

”Just nu mår jag inte så mycket, jag mer bara är. Det är ett tillstånd av varande, nästan som i en djup meditation. Man bara är. Men det är bra här, en bra viloplats innan jag skickas ut på nya äventyr för att utforska nya saker. När nu tiden är redo för det.”
- Robbin

Det diskuteras än i dag vem eller vilka som har en själ. Jag skulle vilja vända på det och säga att allt är en själ, men vissa själar har en kropp. Och vad räknar jag då som allt? Dit räknas djur, människor, träd, växter och blommor. Men håll i dig nu! Dit räknas även vattnet, jorden, stenarna, luften och elden. Allting är en själ. Varje själ har uppgifter. Både på lång sikt men även i varje gestaltat liv. Dessa uppgifter formar oss och våra liv att bli som det är menat att vara. När alla uppgifter i ett liv är avklarade är det dags för själen att återgå till ljuset för att sen få en ny gestalt. 

Kommer man till ljuset direkt då man dör? Vanligtvis är det så. Men i vissa fall hamnar själen i ett mellanland och kommer inte vidare. Kanske för att det är något viktigt som ännu måste berättas eller för att någon i ens närhet håller en kvar. Jag var nyligen med om en hund som inte kunde gå in i ljuset för att ägaren höll honom kvar här i sin sorg och saknad. Då får man tänka på ordspråket ”Det jag älskar låter jag gå”. Ibland behöver både du och jag släppa taget om saker.

Är djuren rädda för döden? Nej, det är de inte. De vet när det är dags.

”Stolt över mitt liv, tacksam över detsamma samt över beslutet att få somna in och jag kommer trösta min människa så det hela inte blir lika jobbigt för henne. Tack för mitt liv, det har varit underbart <3”
- Bäbis, svensk lantrasget

Går det ännu att få kontakt med djuret när det är i ljuset? Självklart går det.

För många är döden något slutgiltigt, ett slut, ett stopp, något som inte kan ändras. Visst är det så. Men djuren har en sådan himla fin tröst och förklaring till er om detta:

”Ibland är jag närvarande hos er, kollar till er och så att allt är bra. Kollar så det är ordning i stallet och blåser mjuk luft på er när ni sover. Jag tar hand om er härifrån också. Jag finns alltid med er, är alltid närvarande. Egentligen. Jag är ju inte borta, jag har bara gått ini en annan skepnad. Skepnaden av min själ, där jag är i ljuset. En dag kommer jag tillbaka till jorden i en annan skepnad, min resa är inte slut. Det finns fler saker jag behöver lära.”
- Primonius, häst

”Jag finns med er, även om jag inte finns på plats. Så finns jag fortfarande där. I era hjärtan, i minnena, ibland i stallet eller är närvarande mer fysiskt. Även om jag inte kan gå in i en fullt fysisk form längre.”
- Sunny, welsh mountain

”Jag kan komma och hälsa på dig ibland, visa för dig att jag finns kvar. Att jag inte har övergett dig <3 Jag finns alltid hos dig, i hjärtat, i tankarna, i minnena och i drömmarna.”
- Robbin

Den sista frågan som så många undrar över: ”Kommer vi att mötas igen?”
Ja, det kommer ni. Kanske inte i det här livet, men ni kommer mötas i andra liv i nya former. Era liv hör ihop